Välkommen höst

Jag har varit beredd på att hösten skulle ta fart länge nu men så blev det av någon anledning sommar igen med 27 grader och uppkavlade jeans. Men London är London och jag längtar efter hösten i London. Det får gärna regna, jag köpte ju inte ett paraply den första veckan av ingen anledning alls.

Idag åkte vi till IKEA. Presenterade den svenska kanelbullsdagen och vi fikade med både kaffe, kanelbulle och allt varierade i gult och blått. I gult och blått och så svenskt som det kunde vara. Jag fick frågan om jag var homesick. Och klart jag svarade ja. IKEA är Sverige för mig, minnen och det är hemma. Men samtidigt så fick jag inte den här pulserande hemlängtan att jag ville ta flyget om en timme. Idag bokades flygbiljetten hem, till jul. Innan dess är jag i London. Jag har köpt en almanacka, pärmar och en Oxford Dictionary. Och jag träffade en person i maj som hade en sådan där fluffig morgonrock på badrumsdörren och jag minns hur jag blev så fascinerad. Inte för att jag inte hade sett en sådan förut. Men av kommentaren:

- Jag brukar ta på den efter jag har duschat.

Och jag undrade varför jag aldrig har tänkt på det. För två år sen hade det inte ens funnits som ett alternativ, för ett år sen hade jag för mycket att tänka på, i år är det ingen tvekan om saken. Jag har idag införskaffat min allra första morgonrock sen japans kimonos. Den är svart, av frotté och jag har tillhörande slippers.

Och jag älskar det. I samma tempo som jag fyller i almanackan byter jag Sveriges Radio mot BBC ikväll. Jag har sen barnsben haft ett behov av att somna till pratande röster och P1 har fantastiska program för det. Ikväll blir det BBC med riktig accent och en dramatisk pjäs. Är det inte fascinerande hur du kan byta miljö, skapa nya vardagsrutiner, nya nummer i telefonboken och hur tillslut inser att det faktiskt inte var svårt.

Allt handlade om ett mål, någon typ av hemlig dröm. Och nu är jag här.