London calling

Det är höst, den tionde och allt rullar på. Jag har sedan sist vandrat fel i mitt eget kvarter. Träffade på en man som var lika förvirrad som mig, men han hade en karta och tre minuter senare var jag på rätt spår igen. Börjat lyssna på Christmas Playlist i samma veva som jag drog på mig mer kläder. Haft en lugn filmkväll med vin, prat och snacks, och en alltför deprimernade film. Besökt Richmond och blev lite förälskad. Lagom stort, väldigt engelskt. Smala gränder, med pubar och english breakfast. Träffat nya människor, bekanta ansikten och haft spännande samtal om att inte bekymra sig så mycket. Om det där man alltid strävar efter så man slutar att leva i nuet. Är du lycklig nu? frågade jag.
- Yes, very.
Och det var egentligen det jag behövde höra för att tro på varenda ord. Det är som att vissa förstår varför jag är här utan att jag ens har berättat om hur jag tänker.
Har tagit mig en tur till, enligt mina anteckningar "Pick-a-line", men egentligen Brick Lane. Stället där man tränger ihop sig på en bakgård, på gula klossar och äter mexikanskt eller sushi. Vintagemarknader i stora hallar, hantverk, fotografier och en outfit mer spektakulär än den andra.
"Nej, man behöver ju inte vara rädd för att sticka ut", som nån sa. Där man kan spotta Harry Potter-kändisar. Där folk ständigt går med solbrillor. Man kan bara ställa sig bredvid och fascineras, inspireras. Och det är lite det som London är. Jag behöver inte åka speciellt långt för att imponeras och överrumplas. Detta ständiga nya, och det är fascinerande.
Har även handlat non-fiction böcker och tänkte sluta upp med den här otåligheten gällande böcker. Det var väl minsann på tiden att man läste något också. På engelska. Hittade två guldkorn som just nu står i bokhyllan. (Eller ja, förhoppningsvis kan de klassas som guldkorn efter)
Katie Paper - Beautiful
Lisa Genova - Left Neglected.
Och så tar jag många promenader. Och igår fotostunder.
Imorgon ska jag leta efter en waistcoat, som det heter i det här landet. Funderar mig på att ta mig till Kingston och se vad detta är för en pärla.
Nu är det dags för The Archers. Brittisk engelska när den är som bäst. Godnatt!