En fin tisdag har passerat med en fin rutin att träffas klockan nio och fika på Nero. Jag som inte börjar förrän på eftermiddagen får mina morgonpromenader, morgonkaffe och kommer upp tidigt. Och allt detta med trevligt sällskap.
Tog även en sväng in till Hammersmith i hopp om att hitta något. Det är lite så när man letar så hittar man inget, eller så är man så inställd på att hitta "det" att man missar allt det andra. Typiskt. Jag ser framemot min lediga helg som kommer att spenderas med utgång, shopping och lite firande för att man övergår till nummer 22. Det är något med den siffran som får mig att känna mig gammal. Förlåt, jag vet inte vad det är, men den får mig att bli lite nervös. 22 är inte gammalt men det blir väl så när man hade en bild av hur livet skulle sett ut och sen så trycker man på play och så är verkligheten inte ens i närheten. Tvingar jag mig själv att se tillbaka en sväng så skrev jag ju en krönika om "att våga tänka om" och det var ju precis det jag gjorde för ett år sen. Jag tog mig en titt på allt som varit, och alla de bilderna jag av någon anledning aldrig tittar på men som ligger på min gamla blogg. Men det är något med det här att längta, ibland måste man bara dra åt bromsen, och inte vara så sanslöst otålig hela tiden. Det är mitt försenade nyårslöfte till mig själv.
Tog även en sväng in till Hammersmith i hopp om att hitta något. Det är lite så när man letar så hittar man inget, eller så är man så inställd på att hitta "det" att man missar allt det andra. Typiskt. Jag ser framemot min lediga helg som kommer att spenderas med utgång, shopping och lite firande för att man övergår till nummer 22. Det är något med den siffran som får mig att känna mig gammal. Förlåt, jag vet inte vad det är, men den får mig att bli lite nervös. 22 är inte gammalt men det blir väl så när man hade en bild av hur livet skulle sett ut och sen så trycker man på play och så är verkligheten inte ens i närheten. Tvingar jag mig själv att se tillbaka en sväng så skrev jag ju en krönika om "att våga tänka om" och det var ju precis det jag gjorde för ett år sen. Jag tog mig en titt på allt som varit, och alla de bilderna jag av någon anledning aldrig tittar på men som ligger på min gamla blogg. Men det är något med det här att längta, ibland måste man bara dra åt bromsen, och inte vara så sanslöst otålig hela tiden. Det är mitt försenade nyårslöfte till mig själv.
Imorgon blir det a walk around the park, några samtal, två eller tre pestomackor och en tripp till biosalongen på eftermiddagen. Godnatt.
Vänta tills du fyller 26! Har nog fått en liten 26-årskris tror jag. Nejdå, varje ålder har sin charm. Sägs det i alla fall. :-)
SvaraRaderaKram Rebecca