Back on track

Julafton 2011. Alla bänkade framför Kalle Anka.

Back on track i ett stormigt London. Gick upp sex imorse (fem engelsk tid) vilket gör att jag nu är så sanslöst trött. Så trött att jag inte fattade vilken knapp jag skulle trycka på för att få ner hissen på perrongen, vilket slutade med att en underground-anställd fick hjälpa mig. Lyckat.

London är sig likt. Artiga människor, lite regnigt, inga papperskorgar och ett varmt hem att komma fram till. Är så lyckligt lottad.

Och på tal om det här med papperskorgar så är det en så komisk grej att detta inte har uppmärksammats tidigare. Antingen är vi i Sverige lite för bortskämda med sådana, eller så har man inget behov av papperskorgar i London. I alla fall, i London får man leta efter papperskorgar, det är sant. Och det roliga är att när man väl hittar dem efter tio minuter så är det källsortering som gäller, så där mitt på gatan, i fem olika boxar. Idag när jag redan hade tre väskor att kånka på, och absolut ingen plats för skräp, så blev jag till sist tvungen att gå fram till en annan underground-anställd och fråga var det fanns papperskorgar. Hon visste inte men tog artigt min lilla matkartong, gick bort till en annan underground-anställd på andra sidan passergrinden som sedan sprang iväg med den. Detta är en ilands-grej, jag vet. Men det komiska i detta är att trots papperskorgarnas sällsynthet så är inte London skräpigt, över huvud taget. Det är så mycket renare på gatorna här än i Sverige. Komiskt. Kulturkrock när den är som bäst.

I alla fall, för att lämna ämnet papperskorgar så gick resan bra och nu är jag uppe i mitt lilla rum och dricker te. Ska lägga mig snarast och imorgon tar jag mig an London igen.

Att vara hemma är lika underbart som alltid. Man uppskattar sin lilla stad när man inte har sett den på tre månader, och man inser hur fantastisk familj man har. Vart jag mig i världen vänder så finns de där. Så sanslöst stöttandes och positiva och ett varmt hem att komma tillbaka till när det behövs. Igår satt jag uppe, drack te, tittade på Skilda världar med familjen och hade det jättemysigt. Ett minne att leva länge på under tiden jag är här.

Och sen för att absolut inte glömma: Josse. Du är så fin och bra på alla sätt. En sådan underbar vän att jag ibland undrar vad jag har fått för att förtjäna dig? Jag är förvirrad, tankspridd och allmänt upp- och ner och  jag behöver verkligen dig som bara kan dra ner på på jorden igen och hjälpa mig när jag trasslat till det med att hitta, baka eller vad det nu är. Tack. <3.

Tar väl en stund tills jag kommer tillbaka till engelskan igen. Försökte idag på Kastrup att enbart prata engelska, men personalen svarade tillbaka på svenska eller danska. Vet inte om jag ska ta det som ett tecken på att jag fullständigt misslyckades med att låta engelsk. Men men, då får jag väl börja nu!

/ S.