torsdag 22 september 2011

when the spotlights goes on, the reality pauses


gammal bild, (08 tror jag)
Har precis kommit hem från en andra danslektion. Den börjar halvnio vilket passar perfekt med jobbschemat. Låten vi dansar till är Britney Spears - Drop Dead (Beautiful), en ösig låt med underbar dansrefräng. Dansläraren är grym och jag beundrar henne på alla sätt. Och det är så häftigt att en onsdagskväll ta sig till en annan del av London, träda in i en lokal med röda träväggar, barstolar, stora spotlights och ett piano som skymtas i ena hörnet. Och sen när musiken fyller rummet så existerar inte det som sker utanför. Enbart du, rörelserna och musiken. Och det, är en grym känsla. Trodde inte jag hade saknat dansen, och egentligen har jag väl känt att jag på något sätt varit för gammal för att komma tillbaka till det. Men när blir man egentligen för gammal för saker och ting man mår bra av att göra? Jag har väl intalat mig själv att sluta tänka på att jag ska dansa igen, men det är en härlig känsla när man nu känner att rörelserna faktiskt sitter. Nu dansar jag inte längre för ett inplanerat showdatum, betygsuppspelning eller liknande. Nu är det enbart för att, när man låter allt annat runtomkring få vänta en stund. En negativ sak med dansuppehållet är att jag kan känna det i varenda liten muskel i kroppen. Jag känner hur seg och orörlig jag är. Jag har aldrig varit speciellt vig men nu, galet. No flexibility, som det heter i detta landet. Så nu är det att styra om, det måste det bli ändring på.
Och det som är charmen med att bya miljöer är att du hamnar i situationer du annars aldrig skulle ha hamnat i. Kan vara bra och dåligt, men allt är en vettig erfarenhet. Och du träffar dedär människorna du aldrig annars skulle ha träffat. Och har de där samtalen du annars aldrig skulle ha haft. Som idag.
- Ja, visst du kan planera hur du vill att framtiden ska se ut, men du måste också våga ändra dig. Tänka om, annars tror jag du kör fast. 
Och det är egentligen inget nytt. Men när någon annan säger det som inte känner en överhuvudtaget så blir det lite fascinerande när det prickar så rätt.

1 kommentar:

  1. Man blir väl aldrig för gammal för att dansa? Ös på bara! Vad är det för nytt jobb du fått? Hoppas du trivs där borta! Kramar

    SvaraRadera