Bland piruetter och svenska inställningar

Det har redan gått snart två dagar i mitt fina London. Men innan jag kan kalla det mitt så måste jag komma över den här gränsen där jag går från turist till boende i staden. Och ska man då ändå vara turist så kan man ju vara det fullt ut - direkt. Som att göra de här snygga piruetterna på tunnelbanestationen när man inser att man är på väg åt helt fel håll. Eller när du snällt står och väntar på din kaffe på Starbucks och killen bakom disken efter att ha tagit ett x antal kunder efter dig börjar peka åt höger och - "there's where you get the coffee", och man får smidigt kila ditåt. Eller när det på Sainsburys slutar med att kassörskan efter att ha försökt förklara myntens utseende får bokstavligt rota i ditt myntfack för att du överhuvudtaget inte har en aning om hur en tio-pencare ser ut. Och när du ska gå på vägen, i gångar eller andra folkfyllda ställen alltid går åt höger när du passerar en person vilket den personen också gör eftersom det är vänstertrafik och allt slutar med att ni står och vajar från sida till sida tills någon av er tar modet att välja. Eller när du hos telefonkillen får fråga sju gånger för att verkligen vara säker på att du nu kan skicka alla dessa internationella sms, och han blir tvungen att leta upp ditt borttappade telefonnummer på din svenska telefon med SVENSKA inställningar och eftersom engelsmän är så artiga så klagar de inte utan fortsätter leta tyst bland, enligt dem, massa främmande bokstäver. Tillslut fattar du varför det tar tid, inser att "det där är nog inte så lätt" och erbjuder dig att ändra till engelska och den fortfarande lika artiga engelsmannen svarar "Yes please, I think that would be a little easier".
Och nu har ju jag inte det där ultimata turistutseendet heller med rött hår vilket ibland slutar med att jag får dessa frågor om "how do I go to an underground station?"och jag får fint vifta lite med kartboken i handen, rycka på axlarna och säga "I don't know, I'm not from here" på den svenskengelska dialekten jag hittills innehar. Ja, vad ska man säga? Alla måste vi igenom det och i slutändan så har du kommit dit du skulle, det tog lite längre tid men som bonus fick du en hel massa extra kondition och motion. Turist - Trist? Eller ja, visst? Det är hur du väljer att se på det.