Och i denna stund

Ja, vad säger man när en fyramånaders-packning står bredvid mig, Simba snusar sött längre ner på sängen och det sakta börjar krypa på mig att imorgon går flyget? Flyget som jag ska sitta på. Till London.

Äntligen och äntligen och vad kan man egentligen säga mer? Jag har aldrig varit säker. När jag valde London tog jag ett beslut som jag redan bestämt mig för för längesen. Imorgon är det dags och jag vet inte vad jag ska känna, tycka eller förvänta mig. Någonstans inom mig finns ändå ett lugn. Jag bryr mig faktiskt inte om om jag inte har med mig allt det där som kanske hade varit bra, om jag borde ha gjort på något annat sätt. Biljetten är bokad och imorgon står en person och väntar på mig på flygplatsen. Och när paniken slår mig att jag lämnar mitt trygga allt så är det en äkta känsla som fyller mig så att det sprudlar i hela kroppen. För efter alla men, om och kanske så vände jag ändå på klacken, tryckte undan alla "varför, du borde inte" och sa ja. Och i panikångestens stund är det det som pushar mig. Jag valde något som jag redan bestämt mig för för länge sedan. Jag gjorde det. 

12.00 lyfter planet. 13.00 engelsk tid är jag där. So long!