Skrivit den 15 juli 2011:
Idag tog jag ett beslut som jag redan fattat för längesen. Egentligen är jag inte säker, men när blir man egentligen hundraprocentigt-säker på någonting? Ibland måste man bara bestämma sig, så är det bara. Och det är nu det är dags. Jag har valt London, för ett år framåt. Trots att jag inte är säker fullt ut så känns det rätt. Rätt på det sättet att magkänslan säger det. Jag är livrädd för förändringar och jag tror att det är största anledningen till att jag hade valt Kalmar just nu. Och det är inte rätt att göra det. Jag vill se världen, jag vill se den stad jag har drömt om så länge för att sedan kunna lägga all min kraft på att satsa på arbete. Jag kan inte göra det just nu, mitt hjärta är inte där. Och det är inte rätt för min framtid, inte för stunden just nu och inte för allt jag så länge har drömt om. Jag kommer att åka till London till hösten, hur jobbigt det än är att skriva dem orden. För det är skrämmande fantastiskt på något sätt. Jag är livrädd men med skräckblandad förtjusning. För jag kommer att lämna allt och åka till mitt London, och jag älskar ju den staden. Jag måste bara göra det, för min framtids skull.
Det skrevs som ett utkast den 15 juli och nu kändes det rätt att lägga upp det. Nu är det uppe på bloggen, nu vet de flesta och biljetten är bokad och klar. Den 6 september går flyget. Jag åker med organisationen Swedish connection, har hittat en fin familj och ser fram emot att få kombinera detta med studier i engelska. Ibland fattar jag inte att jag ska göra detta, men samtidigt känns det så overkligt bra. Som att - är detta sant? Händer detta verkligen? Och det gör det.
Den 6 september är jag bosatt i världens finaste stad. En pirrande dröm som på något sätt blev sann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar