2. En person jag vill träffa (hade velat träffa)

Han tittar på mig från det svartvita fotot. Ler inte, men med en seriös blick förundras jag alltid över vem han var. Vad han tyckte om att göra för att slappna av, varför han egentligen började röka pipa och höra hans version om den balen i december när han första gången träffade farmor. Farfar dog 1977, tolv år innan jag föddes. I lungcancer och pappa var bara 24 år. Men han är min farfar, och en viktig person jag aldrig fick lära känna. Jag hade velat sitta där i de bruna fåtöljerna i radhuset i Malmö, där det luktar på det där sättet när äldre möbler blandas med en viss doft blommor. Sitta där och låtit honom få berätta, ge mig råd och få reda på vilka egenskaper jag har fått ifrån honom. Kanske var han lika otålig som mig och pappa, kanske hade han en dröm som aldrig blev av och kanske hade han något vettigt att säga när man är ung och rädd för de beslut man ska ta. Jag vet att jag har fått hans ögon, det är allt jag vet. Men den seriösa blicken förundrar mig alltid när jag springer förbi fotot i hallen, på väg någon annanstans. Farfar, vem var du?