4. typ av killar jag faller för

Som kompletterar mig, som tycker det är charmigt att jag är så sanslöst förvirrad och som får mig att skratta. Efter det så är ingen den andre lik. Men jag letar inte, för det är meningslöst. De dyker ändå alltid upp när jag har huvudet riktat åt ett annat håll och får mig att sätta kaffet i halsen när jag springer på dem runt hörnet. Eller stående bredvid mig när jag hamnat vilse igen. Och när man egentligen inte hade tid att bli kär, men man vet att det var något extra, för man svamlar om ingenting och inser att han hade det. I ögonen, i sättet. I allt han gör. Och sen är man fast och har ingen aning om hur det gick till.