fängslad

över en lunch

Varför sover man alltid för lite? Oroar sig alldeles för mycket? Irriterar sig på småsaker, och skjuter undan att ta tag i stora saker. Tittar på serier med dåligt innehåll och glömmer bort att läsa den boken som faktiskt kunde ge nånting. Ett tips, kanske ett motto. Eller bara en annan spännande värld att fly in i. Är min värld spännande? Det är inte det jag menar. Men jag hade hoppats på det. Och när man hoppas och tror och drömmer blir saker och ting verklighet. Över en lunch, sådär som om om man pratade om vädret. Oförutsägbart ska det vara, och så plötsligt blir allt det. Men jag vill inte byta bort det - en enda sekund. För allt rullar framåt, och jag slipper stå och trampa. På en och samma plats om och om igen. Men det krävs att jag bestämmer nu, om allt och lite till. Om de där stora sakerna. Som har blivit så stora att jag inte kan schasa undan det längre. Oförutsägbart ska det vara, och så plötsligt blir allt det.

Punkt och slut.

Typ livrädd, utan att jag skulle erkänna det. Jag har hört mig ständigt säga till andra hur man måste våga misslyckas för att lyckas men sekunden efter så har jag aldrig trott på ett ord av det. Som ett dåligt skämt man vill sudda ut. För kan man lyckas utan ett lyckligt slut eller kan man ha ett lyckligt slut utan att lyckas? Innan hade jag förvirrat inte kunnat välja det ena eller det andra, men nu kunde jag inte bry mig mindre. Nonchalant men sant. Och det känns skönt att kunna sparka i gruset när det faktiskt går åt skogen, våga falla lite hårt och känna att man lever. Sådär, ja klyschigt, på riktigt. Egentligen handlar det om vi vågar acceptera eller inte. För andra men framförallt sådär brutalt ärligt för oss själva. Att livet inte blev som man tänkt sig, men vad gör det egentligen?
Det kan ju vara bra nog ändå. 

s p l i t t r a d

För jag känner mig lite såhär splittrad. Anteckningarna på pappret ser vettiga ut men det är som att det enbart är en hög av papper. Inget mer. Hjärnan orkar inte plugga och det är så enkelt att bara trycka "uppdatera" på fb och sen är man fast där en kvart. Att det är tenta om två dagar stressar mig lite för jag vet verkligen inte hur det här ska gå. ALDRIG förr har jag haft så mycket anteckningar. En engelska-bok som höll på att suga musten ur mig totalt men när jag väl nu läser anteckningarna så har författaren mycket vettigt att säga, faktiskt. Dock har jag inte upptäckt det eftersom jag har varit så irriterad på alla dessa högt-akademiska förklaringarna som inte ens internetlexikonen kan översätta. Nog med detta klagande.

Det är sommar i Skåne och sommaren är planerad. Stockholm på måndag, student på onsdag och sen blir det väl att se vad resten kan ge. Kalmar imorgon, en sista gång innan sommaren och det känns konstigt att allt har gått så fort. Igen. Som det brukar gå. "När inte haspen är på" (som en viss lärare skulle ha sagt). Som jag dragit mig undan denna stad som nu faktiskt är en av de finaste i Sverige (och oj, det trodde inte många att jag skulle skriva.)

jag kan inte skilja på

om det är sommar eller vår,
om det var idag eller igår,
som saker förändrades
och jag fick kisa mot solen
för att kunna förstå.
jag kan inte skilja på
och tur är det väl så.

det är samma story, men ändå inte

Hängde ni med? Okej, vi tar det en gång till:

Jämför nyhetsurvalet med att fånga fisk. Du har ett hav med miljontals fiskar. Nätet fångar upp en del. Och när den väl är rensad, kokad, förpackad och ligger ute i butik så är det samma fisk som i havet men ändå inte. Ungefär så är det med nyheterna också.  

Vad tror ni, 5 poäng på den på tentan? Haha, jag kommer bli snurrig med sjutton sådana här liknelser, fast den är rätt söt egentligen trots att jag inte gillar fisk. Klockan är alldeles för mycket och inte förrän klockan blev sex drog jag igång med det som var min huvuduppgift denna helgen: att städa. Åskan började slå, Ewa stängde duktigt av internet och det fanns ingen bortförklaring kvar. Men nu så, nu kan alla grejerna komma från Kalmar nästa vecka. Sen kan sommaren också börja. Först en vecka kvar i Kalmar, lite sol på det, morotsjuice förstås, kurslitteratur - självklart. Och en allt som allt minnesvärd vecka. Punkt och slut.

although I've made up my mind

De omtalade sommarryktena har lagt sig och det är vardag att springa i sandaler. Kalmar bjöd på sommarkänsla och Hässleholm gör idag likadant. Efter en längre vistelse i Småland var det skönt att anta Skåne och hemma är alltid hemma med systrar som surrar och en ständigt livlig miljö.
Två veckor kvar nu och det har aldrig varit kämpigare att plugga. Jag har alltid på något vis lyckats ta mig igenom det tidigare med en hyfsad takt men nu går det galet dåligt. Det är som att avståndet från mig till boken är mil långa och det tar sån sanslös tid innan jag når fram till den. Och att ens öppna den är en annan historia. Men med två veckor (!) kvar till tentan ska jag väl hinna få in något i hjärnan fast det surrar massa annat där just nu. Har varit helt slut idag, det kom som en smäll efter lunchen och sen har det hållit i sig.
MEN det ska inte stoppa mig utan jag ska försöka se filmen Precious ikväll, ta mig ett glas vin och känna in ledigheten och intala mig själv att jag kan det för några timmar. Imorgon är det studier igen och jag ska innan jag skriver ett minsta lilla inlägg här igen ha tagit mig förbi ett x-antal sidor annars är det förbjud. Med allt. För allt. Sanslöst, alltså.

Now I wanna leave but I'm lost,
So now I can break away.
Although I've made up my mind,
my heart is refusing me.

Fantastisk akustisk version.

So long.