Tidig måndagsmorgon gav upphov till slapp redigeringsstund med frukost och nyhetsmorgon. Ville byta, tröttnar fort som vanligt och det är väldigt mycket kaffestuk nu. Som mamma sa:
"Det är mycket om kaffe på din blogg"
Och det är så sant som det är sagt. Kaffestunder ger guldkant på tillvaron, och då minst två koppar om dagen. Minst.
Måndag. Jag är ledig. Ska se igenom en liten to do-list. Försöka checka av den. Vädret är så himla skumt att jag kan ena timmen klär mig i tjocktröja för att den nästa dra på mig shorts och sätta mig i solstolen. Jag blir så förvirrad.
I alla fall så har jag bestämt mig för att sluta klaga så mycket och göra lite istället. Jag har märkt att jag sedan kommit hem från London ofta hamnat i en tråk-situation. Varit uttråkad, klagat på att jag är uttråkad och hittat så många ursäkter till att inte göra saker. Som man kan, om man vill.
Men som citatet ovanför inspirerar OCH motiverar så är det slut med sådant. Det är så lätt att hamna i en sådan spiral, och har man väl gjort det kan man komma på 17 saker till varför man inte ska göra det och det och så vidare.
Mycket snack och liten verkstad. Och alla dessa ursäkter är bara fåniga argument för att - ja, för att inte åstadkomma någonting. Så nej. Min syster, Elisabeth, är den mest rutinerade kvinna jag känner. Hon och klockan är bästa vänner och planerar varje dag upp vad som ska hända. Och hon gör det också. Saker och ting sker. Går framåt. Det blir resultat.
Så med detta sagt ska jag inom en kvart sitta och redigera en text. Så är det bara. Nedskrivet i ord också. Jag och klockan ska bli bästa vänner. Basta (som pappa skulle ha sagt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar