över en lunch

Varför sover man alltid för lite? Oroar sig alldeles för mycket? Irriterar sig på småsaker, och skjuter undan att ta tag i stora saker. Tittar på serier med dåligt innehåll och glömmer bort att läsa den boken som faktiskt kunde ge nånting. Ett tips, kanske ett motto. Eller bara en annan spännande värld att fly in i. Är min värld spännande? Det är inte det jag menar. Men jag hade hoppats på det. Och när man hoppas och tror och drömmer blir saker och ting verklighet. Över en lunch, sådär som om om man pratade om vädret. Oförutsägbart ska det vara, och så plötsligt blir allt det. Men jag vill inte byta bort det - en enda sekund. För allt rullar framåt, och jag slipper stå och trampa. På en och samma plats om och om igen. Men det krävs att jag bestämmer nu, om allt och lite till. Om de där stora sakerna. Som har blivit så stora att jag inte kan schasa undan det längre. Oförutsägbart ska det vara, och så plötsligt blir allt det.