Skyscraper

Back on track och tisdagen började redan klockan sju. Nu, ett antal timmar senare, har kaffet slagit till och jag försöker få sidorna i boken att gå fortare. Dagarna springer så sanslöst snabbt här i London att det av någon anledning snart är maj. Vad hände där, egentligen?

Helgen bjöd på pressat jordnötssmör i alla former och färger, provsmakning i ett matparadis jag tidigare aldrig skådat. En marknad som ekade tom och ett läppstift mellan husen. "Kan man ta på den, tro?"

En fikapaus mitt i vimlet där cyklar trillade omkull och italienskt kaffe som levererade som vanligt. En biostund på kvällen i form av "The hunger games", där jag som var lite allmänt lost fick jag hjälp av stackars Julia som fick förklara det mesta. Efteråt var jag fast, och dagen efter införskaffade jag bok 2 och 3.
London regnar lite som det har gjort nu de senaste veckorna. Plockar med mig solbrillorna för att sluka de stunder av sol som ändå smyger sig fram. Och ikväll går turen till andra sidan Barnes för lite dansinspiration med smörpopcorn, medan tågen ränner förbi nedanför.

 OCH - Tidslinjen på Facebook. Sajten må ha spårat ur och antalet timmar som går åt där går inte att motivera. Men, det kan finnas en poäng när man scrollar ner och ser vad som slumpvis har valts ut till att gestalta sitt "facebookliv". Problem som inte är problem, förändringar som skedde som var stora då, som man redan har glömt bort. Och allt det som fortfarande består idag. Guldkorn, kaffestunder tidiga morgnar och personer som fortfarande finns ett telefonsamtal bort. De som kom och gick, och nya ansikten som dök upp. Tidslinjen, alltså. Jag vet inte riktigt, men det är lite fascinerande. Och nu sitter jag här. Med italienskt kaffe igen, och lyssnar ofrivilligt på klassisk jazz. Det är inte mycket som är bestämd men så länge det finns kaffestunder på schemat så bör det lösa sig. Med två kaffemaskiner så bör det gå, och en kaffepress jag inte vet fungerar. Vi får väl se då, vad tidslinjen slumpar fram. Kanske har jag gått över till te, på heltid.

Bild för 2.5 år sedan. Om 1.5 månad kommer vi att befinna oss i samma land, och jag får äntligen chansen att ge dig världens största kram. Och försöka fånga alla stunder innan du skyndar vidare på nästa äventyr. Vi kommer bli tvungna att samsas om samma rum,precis som förut. Och jag lovar, som den lillasyster jag är, att döda alla spindlar som kommer i din väg.