Sekunden jag vaknade imorse ville jag dra täcket över huvudet medan regnet smattrade sövande på fönstret. Och somna om. Sova bort dagen, som man gör ibland, när det är okej. Men idag var det inte okej. För här skulle det skapas undersökningar med yttre och inre faktorer, traditionella trappor och fakta som skulle hittas i en bunte med tjugo lösblad utan sidnumrering. Som ganska snabbt hamnade i en check hög på golvet.
Och allt detta innan det ens varit tal om något morgonkaffe.
Nej, allvar. Ni märker ju var det brister. Det där är inte okej.
Så jag strukturerade om. Drack kaffe. Tog en paus, och lät papprena ligga kvar orörda på golvet.
Jag vet att jag är boven i dramat och att jag på något sätt alltid hamnar i dessa situationer. Försöker tänja gränserna när jag egentligen vet var de brister.
Men det blev en bra torsdag ändå. Dagens kamp är väl morgondagens frihet, och ibland får man vara lite djup när regnet faller så sanslöst hejdlöst och man har en hög med papper på golvet. Icke. Sidnumrerade.
Tog en promenad genom stan och försökte finna lyckan på Nero. Och det är något med maskiner, kaffekoppar och socialt prat som smälter ihop i ett mysigt dovt bakgrundsljud som får tangenterna att ta fart.
Och en Chai Latte där ett svagt hjärta smyger sig fram. Då påminde jag mig själv om att trots hur många onumrerade blad och faktorer som ska undersökas så ångrar jag inte att jag gör det jag gör. Jag måste bara lära mig att trycka på bromsen lite tidigare.
Och aldrig misslyckas med strategin att glömma kaffe innan man tar itu med akademiska termer, det är ju ändå strategisk kommunikation jag läser.
Bättre lycka nästa gång.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar