När kan man klassa sig som trött?

Jag känner mig ofta trött på morgonen, tills dess att jag får kaffe och vardagen kan sakta men säkert börja i normal takt igen.
Nu ikväll, är jag trött. Så trött att jag låg i tjugo minuter och bara tittade på allsång på Skansen utan att riktigt titta. Tog mig till och med ett antal sekunder innan jag inser att min nästkusin sitter och gungar i takt på bänkarna på Skansen.
Skulle ut med hunden och blev nästan gråtfärdig när hunden (fortfarande valp) ville dra mer än vad jag tyckte att hon borde. Ringde min syster och hörde därefter min mammas telefonsignal och suckade över att min syster skulle ringa min mamma i samma stund som jag ringer henne. Tills jag insåg att jag ringer mamma.
Morden i Midsomer ska vi inte prata om. Förstod ingenting. Är inte ens hungrig, och jag är alltid vrålhungrig på kvällen. Jag tycker att detta beteende får klassas som trött. Inte ens kaffe kan hjälpa denna tröttheten.
Dock längtar jag efter morgondagen då jag får finbesök och planerar att besöka närmsta strand med picknick och långa pratstunder.
Men innan dess bör jag nog få lite sömn, eller vad säger ni?

en annan version ännu en gång

Tidig måndagsmorgon gav upphov till slapp redigeringsstund med frukost och nyhetsmorgon. Ville byta, tröttnar fort som vanligt och det är väldigt mycket kaffestuk nu. Som mamma sa:
"Det är mycket om kaffe på din blogg"
Och det är så sant som det är sagt. Kaffestunder ger guldkant på tillvaron, och då minst två koppar om dagen. Minst.
Måndag. Jag är ledig. Ska se igenom en liten to do-list. Försöka checka av den. Vädret är så himla skumt att jag kan ena timmen klär mig i tjocktröja för att den nästa dra på mig shorts och sätta mig i solstolen. Jag blir så förvirrad.
I alla fall så har jag bestämt mig för att sluta klaga så mycket och göra lite istället. Jag har märkt att jag sedan kommit hem från London ofta hamnat i en tråk-situation. Varit uttråkad, klagat på att jag är uttråkad och hittat så många ursäkter till att inte göra saker. Som man kan, om man vill.
Men som citatet ovanför inspirerar OCH motiverar så är det slut med sådant. Det är så lätt att hamna i en sådan spiral, och har man väl gjort det kan man komma på 17 saker till varför man inte ska göra det och det och så vidare.
Mycket snack och liten verkstad. Och alla dessa ursäkter är bara fåniga argument för att - ja, för att inte åstadkomma någonting. Så nej. Min syster, Elisabeth, är den mest rutinerade kvinna jag känner. Hon  och klockan är bästa vänner och planerar varje dag upp vad som ska hända. Och hon gör det också. Saker och ting sker. Går framåt. Det blir resultat.
Så med detta sagt ska jag inom en kvart sitta och redigera en text. Så är det bara. Nedskrivet i ord också. Jag och klockan ska bli bästa vänner. Basta (som pappa skulle ha sagt).