Sitter med min morotsjuice och dricker årets första bistra klunkar. Är det gott? Nej. Är det bra? Ja, de säger ju så. Har varit vid den luriga sjön och det räckte med några timmar i skenet för att få tydliga röda linjer. Och ett inköpsbehov av den mörkorangea drycken. Men nog om morotsjuicen. Egentligen var poängen med den här texten boken jag hade packat med mig till stranden. En bok som jag hittade häromdagen när jag arrangerade en bokhylla och undrade hur, varför och när jag fått denna.
"Tio dummaste misstagen som klyftiga personer gör". Slängde ner den i all hast i strandväskan och väl i solstolen var den lätt att sluka. Och smart. Och tänkvärd, så pass att jag till och med ville skriva några ord om den. Antagligen för att jag chockades över hur jag gillade den. Och - kände igen mig. Lite klyschigt kan man dra liknelser till den gyllene regeln vi trallar in hos barnen, med hjälp av ramsor och sånger, för att lära dem den viktigaste poängen av dem alla. Att behandla andra så som vi själva vill bli behandlade.
Och sen vet vi inte ens hur man gör. På andra hållet alltså. Slänger ut kloka visdomdsord till de som behöver, uppmuntrar och ser världens alla möjligheter tills - det handlar om oss själva. Då tar det stopp. Och vi blir handlingsförlamade och har ingen aning om vad vi ska säga, göra, tänka.
I solens heta strålar var det tydligt hur mycket vi hindrar oss själva från att göra det vi egentligen, lite drömlikt, vill göra. Och hur vi enbart kan skylla oss själva när det inte sker.
Kanske är det solsting, kanske låter det klyschigt.
Be the change you wanna see, sa en vis person till mig här om dagen.
Och enligt mig låter det möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar